Jag är född 1959 i Karlstad. Min två första år tillbringade jag i Koppom Järnskogs socken i västra Värmland nära Norska gränsen, ett litet samhälle med runt 600 invånare.
Där levde jag med min mamma Alice som var hemmafru, pappa Rune och min nio år äldre syster Ingrid. En dag kom ett vykort till mamma från pappa, som då jobbade på annan ort, med uppmaningen: "Pack, pack för nu flyttar vi!". Pappa hade fått jobb på bruket i Grums så det var bara för mamma att packa. Det var så jag hamnade i Grums.

När jag började högstadiet fick jag lära känna konstnären Herman Reijers egenskap av teckningslärare. Han brukade titta på mina mycket fantasifulla teckningar och diskutera med mig om motiven och det han såg. Den uppmuntran dessa samtal gav mig väckte en lust hos mig att fortsätta berätta och måla som sedan aldrig släppt taget. Under den tiden hade Herman en utställning på biblioteket som blev den första utställning jag såg. En värld med bilder och bildskapande hade öppnat sig.

Två andra personer som också kom att betyda mycket är min morfar och mormor vilka jag tillbringade mycket tid hos om barn. Morfar arbetade bruket i Skoghall och på fritiden läste han böcker och drömde om resor till andra länder. Mormor å sin sida brukade fantisera ihop sagor som jag tyckte mycket om att lyssna på. Värt att nämna är att mormor var en av Sveriges första kvinnliga fotbollspelare i början av 1920-talet med positionen målvakt i ett lag med bara män.

När jag som 18-åring började på Kyrkerud, en estetisk folkhögskola i Årjäng Värmland, fick jag åter ha Herman som lärare under två år. Vi kom sedan att bli vänner och höll kontakten ända till hans död 2001 Jag kompletterade min utbildning med ett antal kurser i konstvetenskap och litteraturvetenskap och den Kulturvetenskapliga linjen på Högskolan i Karlstad.

Efter en kort studietid i Uppsala bor jag idag i Karlstad tillsammans med min sambo Birgitta. Om man frågar henne vad som utmärker mig vid sidan av konstnärsskapet skulle hon antagligen säga mitt samlande av och intresse för böcker, allt från litteratur om konst, psykologi, filosofi och skönlitteratur. Hon skulle nog även nämna mitt, som hon tycker något överdrivna, intresse för allt som rör Andra världskriget.

Som konstnär är jag mest känd för att ha arbetat mycket med gouachemåleri. Jag brukar ofta få frågan vad gouache är för teknik. Jag brukar då svara att den är vattenbaserad som akvarellen men inte lika genomskinlig då man till gouachefärgen tillsätter krita. Färgen består i övrigt av gummiarabicum och färgpigment.

 
Ett annat namn på gouache är plakatfärg för dess förmåga att ge jämna och täckande ytor. Man kan således arbeta i flera lager på varandra från mörkt till ljust om man så önskar. Efter ca fyra lager färg brukar jag säga att färgen stumnar till, den sjunker in i färglagren underoch tappar i intensitet. Att ytan är täckande och jämn är både en styrka och en svaghet. 

En utmaning är att få liv i de täckande lagren genom att låta underlagren skina fram genom de yttre färglagren. Underlaget jag använder är syrafritt papper av akvarellkvalité.
Men papper suger åt sig färgen olika så det gäller att hitta ett papper som man trivs med. Själv föredrar jag ett papper som inte är baserat på lump då dessa suger för mycket och tar udden av färgen.

Efter att under många år enbart arbetat i gouache växlar jag idag mellan gouache, akryl och olja. Jag upplever som det fruktbart att inte fastna i en teknik utan anta nya utmaningar när det gäller material och uttryck.